När man är maktlös som förälder

[Anna]

Jag vill dela med mig om en tid som för mig & hela familjen var oerhört jobbig men med facit i hand så vill vi inte vara utan den fasansfulla tiden heller..Den gav oss alla lärdom & insikt! Hoppas att den kan hjälpa andra som befinner sig i en jobbig situation där man helt enkelt står "maktlös" som förälder. Hoppas min berättelse kan hjälpa andra som hamnar eller har hamnat i samma situation...
Detta började 2004 då min då 14 åriga dotter hamnade i helt fel umgänge, träffade bla en kille som var involverad i kriminalitet & droger! Jag gav dem chans på chans & bjöd hem dem till fika där vi alla kunde sitta & prata, göra upp om tider osv! Jag är så..vill inte döma en enda person förrän motsatsen är bevisad & i många många fall så finns en bakomliggande tragik i livet för dem som väljer denna väg..!

Jag hade just separerat från den man som mina barn vuxit upp med, den man som var som en far för dem! Mycket sorg från tjejernas sida(som ni vet så har jag 2 tonårstjejer) Jag gjorde mitt bästa för att vi skulle landa i trygghet på en ny plats i ett radhusområde i Hälsingland! Jag gjorde allt som stod i min makt helt enkelt, allt jag kunde & förmådde!

Året innan & under hela tjejernas uppväxt så var detta så långt ifrån min eller vår verklighet som det bara tänkas kan, den tjej jag allra sist trodde skulle bana ut & välja detta-gjorde det! Hon hade haft bra kompisar, duktig i skolan & flera fritidsintressen! Dom har vuxit upp tryggt & med ett stort socialt kontaktnät med många engagerade, hjärtliga människor!

Det blev bara jobbigare & jobbigare & min dotter drack alkohol, höll sig borta hemifrån, stängde av mobilen & jag var ute & letade(tillsammans med många fler) men hon var ofta som bortblåst, ofta gömt sig med denna kille som hon hade träffat! Sömnlösa nätter & gnagande oro, det blev vardag för mig! Jag vände & vred på allt. Vad hade jag gjort för fel, hur kunde det bli så här osv..Tankar som maler då man försöker finna en orsak till händelserna!

Då vi satt & pratade, dom stunder jag lyckades "nå fram" till henne så var det en helt annan tjej jag såg, inte min dotter. Hon hade HELT ändrat stil, var svartmålad(Jag vill tillägga att jag aldrig lagt mig i klädstilar eller makeup) men detta var något annat & jag förstod ju hur dåligt hon mådde! Hon hade också gjort sig själv ila! Jag kontaktade socialtjänsten, låg i som attan för en Bup-tid..Därifrån har jag ingen positiv upplevelsebild(från den staden) Vad dom gjorde var att skriva ut ett sömnmedel..Jag skrek rätt ut, det var en bedrövelse, en sorg att se henne & det gjorde såå ont i mitt hjärta! Min lilla tjej som haft ett hjärta av guld..Av mediciner helt apatisk! Såå många tårar...

Jag anmälde det hela & en läkare från Stockholm kopplades in & medicinen sattes ut!

Jag tog beslutet att en flytt, man pratar ibland om den "geografiska flykten" & visst, här var det så! Jag insåg att vi inget annat kunde göra än att flytta, för att hon skulle bryta upp det destruktiva leverne som hon fastnat i!

Vi flyttade till Värmland 2005 & jag hoppades ju innerligt på att detta skulle bli räddningen..MEN det fortsatte. Min dotter träffade även här ungdomar med stor problematik & till sist rymde hon med en betydligt äldre kille. Då ringde jag socialjouren & dom hjälpte mig att få hem min dotter...efter hundratals samtal & ett evigt sökande!

Jag tog då det svåra beslutet att gå med på LVU(lagen om vård av unga) & släppte lite av allt ansvar till socialtjänsten! Jag kunde inte klara detta ensam, kunde inte vända den negativa spiralen! Min dotter placerades i ett ungdomshem..! Mycket stort uppvaknande för henne & mycket skuld fick ju jag förstås "jag som hade ordnat så hon hamnade där"! Varje gång jag besökte henne(ungdomshemmet ligger här i Värmland) så kändes det som att slita hjärtat ur kroppen men allt går..!

Åtta månader löpte vidare utan att vi ens hade någon handläggare från socialtjänsten, ingen målsättning, ingen "vårdplan" eller tidsbegränsning! Jag ringde & låg i med åtskilliga samtal! Till sist kom det in en otroligt duktig socialsekreterare i våra liv som verkligen "lyssnade & såg" oss! Han tog sig mycket tid med min dotter & LVU upphörde & vi hade fått tillbaka vår dotter..Hon kom hem med stor tacksamhet för att "vara hemma"..Hon tackade mig & alla runtomkring & den lycka hon kände var utan gräns! Det var en av de lyckligaste stunderna i mitt liv!

På ungdomshemmet har dom studier precis som i skolan & min dotter jobbade stenhårt! Det var ju en enorm "blandning" på ungdomar & problematik här men det var så härligt att se då det var någon som lyckades & fann vägen tillbaka till livet! Socialtjänsten anmälde jag pga att dom inte följt upp detta, lät bara tiden gå under dessa åtta månader & länsstyrelsen gav dem tillsyn så det blev upprättelse & förhoppningsvis en hjälp för många andra!

Idag går hon på gymnasiet & har kommit mycket långt i sitt brinnande intresse, bra betyg & mycket positiv feedback från skolan. Sunda vänner som bryr sig & som hon sätter stort värde på! Idag är hon själv en tjej som brinner för att hjälpa andra ungdomar som hamnar snett av olika anledningar! Jag är glad över att hon ser denna tuffa tid som en viktig del av livet, som en lärdom som har givit väldigt mycket & ni kan väl ana vilken lycklig & tacksam mamma jag är idag??

Kram Anna

[kosmos]

Kära Anna
Jag har haft problem med min yngsta oxå.
Men inte droger som tur är.
Men jag fick ut o leta en unge med svart hår ögon allt svart.
Hennes mående var inte bra.Fick ingen hjälp av sos.
Idag är hon en fin tonårsmamma.har läst upp betygen
ska plugga vidare till hösten.
Men du har verkligen haft TUFFT.Vilkalärdomar hon o du har i det här.
Tur hon har dig som mamma som bryr sig.Har sett mammor som struntar i tjejerna och säger det går över.
Jag Önskar er båda varmt lycka till ni är guld värda
sträck på dig o känn dig stolt.
Du har gjort nåt mycket fint för din dotter,
Hon älskar dig av hela sitt hjärta.
Stor varm kram till er båda.

[bjprofit]

Tack Anna för att du delar detta! Det berör på djupet! Vilken resa ni har gjort, herrejösses! Såå starkt och modigt att utmana systemet och samhället mitt uppe i allt kaos. Tror din dotter "valde" mamma med omsorg
Värsta kramarna till er båda!
Björn
_________________
Bjprofit